Svar: Problemet är politiken – inte antalet människor

Kerstin och Lars Dahlin har ett något märkligt sätt att debattera i den meningen att de - när så passar - väljer att inte debattera alls. Argumentet att brister inom sjukvården är främsta orsaken till HIV-spridningen i Afrika finner de av någon anledning så absurt att de inte ens vill kommentera det. Nu är inte detta "påstående" något som jag suttit och klurat ut på egen hand, utan är resultatet av gjorda undersökningar, och som publicerats i seriösa medicinska tidskrifter. Det står naturligtvis debattörerna fritt att avfärda dessa studier som absurda, men det finns många andra som inte gör det.

Kerstin och Lars Dahlin menar vidare att hög befolkningstillväxt är ett mycket stort problem i de allra flesta länder. Men nej, i de allra flesta länder är hög befolkningstillväxt i sig inte alls ett stort problem, om det överhuvudtaget kan betecknas som ett problem.

"Ett fattigt land klarar inte att bygga ut undervisning, hälso- och sjukvård och utbilda personal till verksamheten i den takt som befolkningen växer", skriver de. Visst, men varför är landet fattigt? Är det för att det finns för mycket människor i landet?

Knappast. När det gäller de afrikanska länderna så är det främst en felaktigt förd politik som leder till att produktionen av utbildning, sjukvård och även livsmedel inte möter behoven. Med en annan politik skulle försörjningen av dessa nyttigheter inte vara ett så pass stort problem. Att fokusera på befolkningstillväxten, och se den som orsaken till fattigdom, är att börja i fel ända.

Att barnafödandet i många av de afrikanska länderna är förknippat med risker för kvinnan, liksom för barnet, beror - än en gång - till stor del på brister inom sjukvården.

I övrigt ägnar sig debattörerna åt att måla upp en mycket schablonmässig bild av afrikanska kvinnor och män. De ifrågasätter också livserfarenheten hos de personer jag citerar i min artikel. Vad har då Kerstin och Lars Dahlin för erfarenheter? Vad jag lugnt kan konstatera är att om de lärt sig att afrikanska kvinnor är förtryckta och helt maktlösa och att afrikanska män spenderar större delen av hushållskassan på öl och prostituerade så skiljer sig deras erfarenheter starkt från mina.

Den typ av familjeplanering som de sedan förespråkar och anser att "i princip alla par behöver praktisera" kan i sig säkert var bra för många, men frågan är hur stor nytta den egentligen gör i slutändan. Att begränsa barnafödandet är knappast den långsiktiga lösningen på ländernas problem då befolkningstillväxten – som sagt – inte orsakar fattigdom. Och det är just fattigdom som är problemet, till stor del också när det gäller HIV/Aids.