Mohamed Abubakar bor i byn Mapinga, strax utanför Bagomoyo i nordöstra Tanzania. På hans mark, som utgör 4 hektar, växer bland annat mangu, apelsiner och kokosnötter. Men den huvudsakliga rörelsen, det han lever på, är att odla och sälja cashewnötter.

"Jag säljer mina nötter till lokala upphandlare för fem hundra shilling per kilo. De i sin tur säljer nötterna på marknaden i Dar es Salaam för tusen shilling per kilo", berättar han.

"Hade jag en egen bil skulle jag vid större skördar själv kunna köra mina cashewnötter till Dar es Salaam", fortsätter Mohamed.

"Det skulle i längden ge mer pengar".

Men störst nytta skulle Mohamed ha av en maskin som används för att bespruta nötterna med insektsbekämpningsmedel. Men en sådan maskin kostar omkring 300.000 shilling, vilket för Mohamed är en näst intill oöverkomlig summa. De pengar han i dag tjänar på sin verksamhet gör att han och hans familj klarar sig, men några större investeringar har han inte råd med.

Mohameds cashewnötodling tillhör den informella sektorn i Tanzania. Han är inte registrerad av några myndigheter. Av detta följer att han inte betalar någon skatt. Men det betyder samtidigt att hans tillgångar – ett eget hus och marken han äger – inte är registrerade som hans.

"Alla här i byn vet var gränsen till min mark går", säger han.

Handlingar och registreringsbevis som visar att marken är hans saknas emellertid. Därmed har han ingen möjlighet att använda sina tillgångar som säkerhet vid eventuella lån.

Större delen av landets 35 miljoner invånare står utanför den formella sektorn av ekonomin. Jordbrukssektorn, som till största delen är informell, sysselsätter 80 procent av befolkningen och antas utgöra omkring 50 procent av landets BNP. Det innebär att omkring hälften av hela Tanzanias ekonomi är informell. Även många av de mindre företagen i städerna är informella, det vill säga icke-registrerade. Och mindre företag finns det gott om i dagens Tanzania. Faktum är att det är mer regel än undantag att ett hushålls inkomstkälla helt eller delvis utgörs av en egen rörelse - en "business"- ibland flera stycken.

Dessa företag sysselsätter var för sig sällan fler än fem personer, oftast bara en eller två. Startkapitalet utgörs ofta av belopp som motsvarar några få dollar. Rörelsen kan bara växa och utökas successivt, och det genom att en del av den dagliga inkomsten sparas för att i ett senare skede användas för "nyinvesteringar".

Hamisi, säljer baslivsmedel i sin lilla butik i området Msasani, strax utanför Dar es Salaam. Inte heller hans butik är registrerad av några myndigheter.

"Jag säljer för tjugo tusen shilling om dagen. Men det är före inköp och andra omkostnader", säger han.

Det han verkligen tjänar är därmed betydligt mindre. För kunna utveckla sin affär skulle han behöva mer pengar, och han berättar att han försökt låna pengar av en kvinnlig bekant. Banklån är inte att tänka på för Hamisis del.

"Därför förblir småföretagen för det mesta små. De har inte råd att spara, och eftersom de står utanför den formella sektorn kan de inte låna pengar", säger Lusugga Kironde, som arbetar som finanskonsult i Dar es Salaam, med inriktning på ägar- och tillgångsfrågor.

Tillgångar i sig är det således inte ont om – många på landsbygden, liksom småföretagare i allmänhet, har såväl egna hus som markrättigheter – men då det ofta saknas "bevis" på att dessa tillgångar verkligen finns och vem som är den rättmätiga ägaren, samt hur mycket de är värda så är det mycket svårt att omvandla tillgångarna till kapital.

Kironde menar också att landets outvecklade finansmarknad hämmar utvecklingen för mindre företag i allmänhet, alltså även för de som är registrerade. Framför allt pekar han på undermåliga värderingar av tillgångar.

"De värderingar av tillgångar som görs i dag ger ingen bild av en tillgångs riktiga marknadsvärde", säger han.

Enligt Kironde innebär osäkra värderingar att bankerna även ser utlåning mot säkerhet som riskfyllda, vilket innebära mycket höga räntor. Med utlåningsräntor på över 15 procent och en inflation kring 5 procent så blir det inte många som kan låna pengar. Även detta bidrar naturligtvis till att hålla tillbaka utvecklingen, även för de företag som är registrerade och har tillgångar som kan belånas.

"Stora order innebär alltid en risk", säger Paschalia Phillip, som driver ett litet skrädderi i Kijitonyama, strax utanför Dar es Salaams centrum.

Vid stora beställningar måste Paschalia låna pengar på sitt bankkonto för att kunna göra de nödvändiga inköpen. Men den ränta hon betalar på sina korta lån är 20 procent per vecka (!), och om hennes kund dröjer med att betala – vilket inte är ovanligt – blir hennes likviditet ansträngd.

"Om jag har möjlighet tar jag hellre pengar hemifrån för att göra inköpen", säger hon.

Att välbehövliga investeringar uteblir i såväl den informella som den formella sektorn leder till att produktionen och inkomstutvecklingen i landet hämmas. Trots att de senaste årens ekonomiska politik, med inriktning på privatiseringar och avregleringar, lett till en klart högre tillväxt i landet som helhet så har en stor del av befolkningen inte sett sin levnadsstandard öka i motsvarande grad.

President Benjamin Mkapa, som till stor del varit den drivande kraften när det gäller de senaste årens reformpolitik, är naturligtvis väl medveten om problemet. Det var därför ingen tillfällighet att han bjöd in den välkände peruanske utvecklingsekonomen Hernando de Soto till ett möte i Dar es Salaam hösten 2003. de Sotos teorier går till stor del ut på att försöka förklara varför länder som överger planekonomi för marknadsekonomi inte alltid får en snabb, och framförallt utbredd, välståndsökning. Problemet med va de Soto kallar "dött kapital", det vill säga att befintliga tillgångar inte kan omvandlas till kapital, ser ut att vara en realitet i Tanzania.

de Sotos institut i Lima – Institute for Liberty and Democracy (ILD) – fick i uppdrag att utarbeta en rapport om hur ett reformprojekt i syfte att formalisera den informella sektorn i Tanzania borde se ut. Rapporten utgör basen för det projekt som inleddes i slutet av förra året. Norska staten har skjutit till 50 miljoner norska kronor för att finansiera de initiala kostnaderna. Projektet består av fyra faser, enligt den modell som ILD utarbetat.

"Vad vi gör nu i inledningsskedet är att ta reda på mer exakt vilka hinder som finns för mindre företag att växa. Det får sedan bestämma hur reformprogrammet skall utformas i detalj", säger Ladislaus Salema, som är inhemsk chef - koordinator - för reformprojektet.

I fas två gäller det att bestämma vad som skall göras. I nästa skede kommer fas tre, som är det faktiska genomförandet, implementeringen, av reformerna. I fas fyra skall åtgärder garantera så att förändringarna av reformerna blir bestående.

"I den sista fasen, fas fyra, måste vi se till så att de förändringar vi genomför också leder till något konkret, det vill säga att reformerna leder till varaktiga positiva förändringar", säger Salema.

Detta är vikigt att påpeka då reformerna i annat fall kan komma att begränsas till att vara rena pappersprodukter.

Även om det i detalj ännu inte är bestämt vilka förändringar som kommer att genomföras så är det främsta syftet klart, nämligen att identifiera tillgångar och säkra äganderätten av tillgångarna. Flaskhalsar när det handlar om den tid det tar att registrera nya företag skall också identifieras och åtgärdas. Viktigt är också att skapa förutsättningar för ordentliga värderingar av tillgångar. Dessa förändringar innebär i sin tur att många regelverk måste ses över och moderniseras. I framtiden skall det alltså vara möjligt också för mindre företag att växa med hjälp av lånade pengar.

De två förberedande faserna i det nyss påbörjade reformprojektet kommer att ta mellan 2,5 och tre år att genomföra. Hur lång tid det kommer att krävas för att slutföra hela reformprojektet är det idag ingen som kan svara på.

"Även om slutförandet dröjer till år 2015, det år då millenniemålen skall vara uppfyllda, kan vi ändå vara stolta", säger Ladislaus Salema.

"Vi måste se till att de som reformerna är riktade till, alltså mindre företagare, själva ser fördelar med att gå in i den formella delen av ekonomin. Om de tvingas in blir det mycket svårt att lyckas", säger Salema, som därmed menar att kommunikationen med alla inblandade parter blir mycket viktig.

De positiva effekterna efter det att implementeringen av reformerna påbörjats förväntas komma efter tre år. Full effekt av reformerna förväntas efter omkring sex år. Enligt beräkningar från ILD och universitetet i Florida, USA, uppskattas dessa till en ökning av den årliga tillväxttakten av BNP med 0,8-1,5 procentenheter. Effekterna kan tyckas blygsamma, men med en konstant ökning av tillväxttakten med över 1 procentenhet per år blir de positiva effekter på längre sikt betydande. Dessutom är uppskattningen av tillväxtökningen mycket försiktig. Den bygger nämligen på beräknade effekter av endast några av de planerade reformerna, och att dessa blir till 60-80 procent genomförda.

Erfarenheter från tidigare liknande projekt, till exempel i Peru på 1980-talet, visar att dessa lett till betydande välståndsökningar för den fattiga delen av befolkningen.

En faktor som talar till projektets fördel i Tanzania är att det finns ett naturligt konkurrenstryck på bankerna att öka den "vanliga" bankutlåningen. Den hårdare konkurrensen, till följd av många nya banketableringar, tillsammans med låga räntor på alternativa placeringar samt nyligen introducerade offentliga garantier när det gäller lån till små och medelstora företag har gjort att bankerna faktiskt redan ökat utlåningen. Klart är att många banker redan idag anser att lån till små företag har stor potential. Om nya regelvek gör det möjligt att öka utlåningen till mer begränsade risker är det därför mycket som talar för att utlåningen till mindre företagare tar fart.

Ett framgångsrikt projekt kräver att reformerna verkligen genomförs som planerat, och det kräver i sin tur uthållighet bland politiker och ekonomer. Finns det då någon risk för att projektet kommer att misslyckas?

President Mkapa, som till stor del varit drivkraften bakom projektet, avgår senare i höst. Det är oklart hur starkt stödet är för projektet på andra håll inom regeringspartiet. När det gäller de senaste årens reformpolitik så har många politiker försökt knipa politiska poäng genom att kritisera privatiseringar och andra reformer om dessa inte omedelbart lett till förbättringar. De senaste årens reformer har ofta inneburit förlorad politikermakt, vilket kan vara svårt för medlemmar av ett revolutionsparti, som haft makten i över fyrtio år, att acceptera.

Ladislaus Salema tror dock inte att Mkapas avgång hotar projektets genomförande.

"Jag har svårt att se hur någon skulle kunna stoppa reformerna med motiveringar att det är bra som det är i dag", säger han, men poängterar samtidigt att många i landet måste ändra sitt sätt att tänka för att projektet skall bli lyckosamt.

För att projektet blir framgångsrikt krävs att det genomförs även på landsbygden, och just det har varit problemet med tidigare reformer. Bland lokala politiker är motståndet gentemot nymodigheter ibland stort, vilket vid tidigare ofta lett till fördröjningar och halvhjärtade genomföranden.

Viktigt är också att nå ut med information till de som projektet är riktat till – mindre företagare och bönder. För att cashewnötsodlaren Mohamed skall kunna dra fördel av att ha möjligheten att belåna sitt hus eller sina markrättigheter så måste han veta hur man gör för att ansöka om ett lån. Och Hamisi måste veta hur han skall göra för att registrera sin livsmedelsbutik. Tar det för lång tid, och om det dessutom kostar mycket pengar, kommer han förmodligen att fortsätta som idag.

"Om jag ser folk på gatan som ser ut att komma från skattemyndigheterna så skyndar jag mig att stänga butiken", säger han.

Idag ser han igen fördel i att registrerar sin affär och därmed betala skatt. Men om det i framtiden blir enklare och om det samtidigt leder till möjligheten att låna pengar till en rimlig ränta, och att han därmed kan utveckla sin verksamhet, kanske han kan komma att ändra uppfattning.

För alla kan inte ha samma tur som den gatuförsäljare i Dar es Salaam, som nyligen vann en miljon shilling i ett lotteri..

"Jag skall utveckla min affärsverksamhet", sade han till inhemska medier.